100 days until graduation

Det är helt sjukt att om hundra dagar så kommer jag stå där i röd kappa och mössa med en tofs på för att ta "studenten" från mitt amerikanska high school och mitt amerikanska high school år. Om mindre än 100 dagar så kommer också min familj hit till mitt Minnesota och får se vart jag har levt de senaste 10 månaderna, gud vad jag längtar efter dem! Tiden går så overkligt snabbt, när jag tänker tillbaka på tiden som gått och allt som jag har gjort känns det bara som ett stort buller av bilder och kännslor. Det känns som jag han uppleva en massa saker men jag undrar fortfarande vad jag fyllde all min tid med så att det gick så himla snabbt och till att jag är vart jag är idag.
/
I början av mitt år var jag väldigt blyg även om jag inte är blyg som person. Jag försökte verkligen ta för mig men jag var så trött efter alla nya intryck att jag mest obersverade och såg på vad alla andra gjorde och hur de betedde sig. Jag tycker det var bra att jag lät allt sjunka in så att jag inte började säga massa galna saker så att folk kanske hade börjat ta avstånd från mig. Jag har blivit mer och mer uttåtriktad och pratar verkligen med allt och alla nu. Alla i skolan vet vem jag är. Är väll kanske inte igenkänd av alla av samma sak. Vissa känner mig som den galna svensken som älskar att kramas och som är snäll till männsiskor. Vissa känner mig som den där tjejen med de klarblåa byxorna och coola kläderna och andra känner mig inte utan har bara pratat med mig en enstaka gång men hört massor om mig. Är riktigt glad att jag gjorde cheerleading. Utan det hade jag inte träffat alla underbar tjejr i laget och inte fått de självförtroendet jag har nu, jag menar att stå framför hela skolan i en cheerleading uniform och dans / skrika ramsor kräver en hel del från en person. Idag kan jag bara börja prata med någon i mataffären eller i lunchkön utan att tycka att det är konstigt något jag hoppas att kunna ta med mig till Sverige när jag kommer hem om lite mer än 100 dagar.
//Helen


Kommentarer
Äiti

Vi saknar dig med men passa på att njut nu av allt "annorlunda":)

2012-02-24 @ 07:08:12


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Helen i USA -

High School 2011-2012

RSS 2.0