Sitter här i mitt rum i Sverige. Hade två helt underbara veckor i Fairmont innan jag åkte hem. Var med kompisar 24/7 och vi hittade på en massa roligt. Flyget gick också bra, sov hela resan då det inte blev mycket sömn sista natten. Lämnade USA för nästan en vecka sedan. Det känns så tomt, som om jag lämnade en del av mig själv där borta. Det är svårt att beskriva känslan, men när jag sitter här hemma känns det nästan som inget har hänt. Som om tiden har stått stilla och att jag är tillbaka precis där jag lämnade. Som om jag bara har sovit väldigt länge. Pratar med kompisar från USA varje dag, vilket säkert inte är bra. Jag kommer liksom inte ifrån att leva där. Jag är väll fysiskt här men psyket är fortfarande i USA. Jag saknar alla så sjukt mycket redan men jag vet att jag måste släppa mitt år och att det är dags att gå vidare. Jag måste försöka skapa mig ett liv här i Sverige istället för det är här jag ska bo. Jag kan inte leva där borta för det kommer dröja så länge innan jag kan vara där på riktigt igen. Det jag helst skulle vilja just nu är att sitta runt en brasa i lilla staden Fairmont med alla mina vänner och bara prata, att bara vara där. Jag hade ett helt fantastiskt år och jag kan inte förstå att det gick så sjukt snabbt, vill bara göra om allt. Men kanske inte för att jag vill inte göra något annorlunda men jag vill kunna leva där och ha kul längre i alla fall. Jag har inte kommit in i svenska tiden än, jag blir jättehungrig vid midnatt då det är middagstid i USA. Jag har även svårt att somna och svårt att hålla mig vaken på eftermiddagen. Måste få lite mer rutiner och mera att göra innan jag kommer in i tiden riktigt. Det är synd att alla här i Sverige är så upptagna hela tiden. Saknar att bara kunna smsa en kompis klockan åtta på kvällen och sen hittar man på något en stor grupp. Här i Sverige ska allt vara så planerat och så stelt, tycker att vi ska ta del mer av de spontana kompishänget där vi bara sitter och gör ingenting tillsammans istället för att vara inlåsta i våra små röda stugor. Det jag egentligen vill komma till är väll, "sluta vara så svenska!" Men som några kompisar har sagt till mig så måste jag nog gå in i mitt nya liv i Sverige med samma positiva nyfikenhet som jag gjorde med mitt utbytesår. Det är svårt att släppa allt bakom sig men det är nog det man kommer att vara tvungen att göra för att kunna gå vidare och kunna leva i nuet här i Sverige.

Jag är så avundsjuk på alla er som ska åka iväg om bara några veckor. Jag vill också åka igen! Ta verkligen vara på den här chansen från första sekund. Ha en positiv och nyfiken inställning till allt det kommer hjälpa så oerhört mycket. Men ha kul och lev livet, helt plötsligt är allt slut. Tiden går så mycket snabbare än man anar!

//Helen